Barn som ilgods över gränsen

 

dagens central
Oslo centralstation 2018.   Eftermiddagsrusningen på stationen får mig att tänka på Lou Reeds låt The Passenger från 1977 och hans album ”Lust for Life”. Bild: Helena Lindbom

Grete Berggrav berättar i sin bok ”Vi Jössingar”, (1945), Stockholm, Gebers förlag, om att det var vanligt förekommande att barn ”skickades nedsövda” över gränsen till Sverige för att undkomma nazisterna.

Första steget var att få en ryggsäck att placera barnet i som skulle skickas som ilgods.

Ryggsäcken var Grete Berggrav uppe och hämtade hos sin vän Helene.  Modern och barnet skulle transporteras till Sverige där fadern sedan flera månader befann sig eftersom han hade varit redaktör för en illegal tidning.

Så här beskriver Grete Berggrav det: ”Modern var det ingen konst att placera. Hon följde med de vanliga transporterna som alla andra. Men småbarn, i synnerhet spädbarnen, slet ont och kunde ta skada  på de där milslånga turerna över fjäll och myr och oländig mark. Ofta dröjde det flera dygn innan de kom i säkerhet. Och faran för att bli överraskade och gripna av tyskarna måste räknas som en ständigt påfrestande realitet för alla flyktingar.”

Men  just  spädbarn, de under ett år, brukade man skicka i godsvagn direkt till Sverige. En rymlig kappsäck blev som en vagga för barnen skriver Grete Berggrav. En kudde lades i botten, och det skars hål för näsa och mun så att spädbarnet kunde andas. För att barnet inte skulle börja gråta, eller på andra sätt dra uppmärksamhet till sig, så gav man dem en väl avvägd dos sömnmedel. Efter den proceduren skickades barnet i väg mot gränsen, antingen som ”ilgods” eller ” annat bagage”.

Det är så fint för Grete Berggrav blir personlig och berättar att det alltid var en upplevelse att överlämna en sådan försändelse till stationspersonalen och tågbetjäningen. Hon poängterar med vilken varsamhet man omhändertog dem, betonar att ömmare mödrar än tågpersonalen på de svenska tågen kunde man inte önska sig. Dessutom tillägger hon att hon aldrig hörde att det inträffade något ”spektakel ” med den dyrbara lasten.

Besvärligare var det med barnen som var mellan ett och tre. De var för stora att stoppas i en ryggsäck. I regel var det en transportförare, eller barnens egna fäder som fick bära dem, väl inbyltade, på ryggen. De här transporterna omgavs av en väldig spänning, enligt Berggrav. Inte minst gällde det att ge rätt dos av sömnmedel.

Berggrav erinrar sig en sådan transport där barnet inte fått tillräckligt med sömnmedel utan vaknar upp och börjar gallskrika, och därmed äventyrar sin egen säkerhet. Till slut kände sig fadern nödsakad att ge  barnet en tablett till. Grete Berggrav berättar:

Hela transporten hotade att misslyckas för flickungens skull. Vid sådana tillfällen brukade man ju inte ens våga öppna sin mun i vanliga fall. Det är som ett begravningståg ute i vildmarken. Ju tystare, ju obemärkt en flyktingtransport kan gå av stapeln, desto säkrare kommer den i hamn, naturligtvis. (s.132)

Jag tycker att det här är en fascinerande berättelse,  och det skulle vara väldigt roligt om de som var med och jobbade på  tågen på den tiden med ”ilpaketen” och ”annat bagage”  ville dela med sig av sina erfarenheter!

Det slår mig när jag lägger boken ifrån mig att ordet jude eller judisk är märkligt frånvarande under min läsning.  Jag tror att det är symptomatiskt, för det dröjde decennier innan kunde man läsa om Förintelsen i skolböcker, inte minst i USA. Det som hänt i Europas dödsfabriker vidgicks med tystnad.

 

/Helena Lindbom

Förklaring: I en fotnot förklarar Grete Berggrav ordet jössingar:

”Beteckningen härrör sig från Altmark-episoden i Jössingfjord, då det norska militärbefälet protesterade mot engelsmännens neutralitetskränkning men inte gav order om att skjuta, och lanserades från början av nazisterna som ett skällsord; men i själva verket hade motståndsrörelsen med denna beteckning alldeles gratis få ett slagord och ett namn som bidrog att svetsa samman en obruten front mot inkräktarna.”(s. 56)

Länk:

Lou Reed: The Passenger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s