Klangen av ordet folkrättsstridig

 

Eyvind Berggrav betonar i sin bok ”Klar kamp” hur oerhört viktigt det var att de redan från 1940 ställde sig på folkrättslig grund.

Det var också utifrån den han argumenterade när han uttrycktes sig så här:

”Att tyskarnas överfall var det grövsta folkrättsbrott kunde inte upphäva vår rätt och plikt att hävda Haag-konventionen. ”

Han fortsätter och förklarar att det fanns ännu viss skarp klang i ordet folkrättsstridig.

Så här långt skulle jag emellertid vilja förflytta oss framåt i tiden genom författaren Artur Szulc, som 2015 kom ut med boken ”I skuggan av Auschwitz -Förintelsen 1939-45”.

Han skriver bland annat i efterordet att Förintelsen blev viktigare än någonting annat under kriget. (s.225) Utplåningen av Europas judar blev huvudmålet. Szulc påpekar också att att Himmler i sitt tal till SS-generalerna i Posen hösten 1943 sa, ungefär, att  utrotningen en ärorik historia, som de genomfört utan att förlora sin mänsklighet. (s.225) Men tillägger han, det var något med både kodspråket som ansträngningarna att dölja spåren.  Szulc menar att kodspråket och ansträngningarna att dölja spåren uppåenbarade att de var medvetna, varseblev, att de var ett sällsynt släkte som gick i land med att utföra grymheter för det tyska folkets bästa. SS till och med grundligt rundmålades och framhölls som ett ideologiskt avantgarde som skyddade den tyska rasen. (s.225) (Det engelska ordet vanguard betyder 1.mil. förtrupp,tät. 2.främsta led, avantgarde. ”Be in the vanguard of” gå i spetsen (täten) för).  Att de såg sig själva som en ideologisk förtrupp innebar att de förväntade sig att om inte folket och de höga vederböranden så att säga förstod vad de höll på med så var trösten den att förr eller senare skulle de göra det. De hade tid att se framtiden an. För nazisterna var det speciellt viktigt att människor kände tacksamhet till dem, och att de skulle få så många som möjligt till att överta deras syn på människor av judisk börd. Helt enkelt diskvalificera dem från allt vad mänskligt liv och samhälle innebar. (s.225)

Det leder till ett annat spörsmål:

” Ska förintelsen  betraktas som en unik judisk tragedi? Jan Karski, den berömda polskav” kuriren, sade i en intervju 1995 att en ny förintelse – Holocaust – av det judiska folket var omöjlig eftersom Israel existerar. Intervjuaren frågade om inte andra folk kan utsättas för en förintelse. Karski sa nej, främst för att ordet ”förintelse inte ska användas annat än för att beskriva utrotningen av det judiska folket.” (2015:225-226)

Exemplet han ger är att om ett polskt barn skulle passera en tysk på gatan så skulle tysken inte göra det polska barnet illa utan gå förbi utan att blinka. Om han däremot passerade ett judiskt barn, så förväntade han sig att det skulle gå under.

Szulc understryker:

”Den tanken var så att säga ideologisk programmerad hos nazistiska förövare . Skillnaden mellan inställningen till det icke-judiska polska barnet och det polsk-judiska gör förintelsen till en unik judisk tragedi. Hur andra massmord, folkmord och konflikter skulle benämnas var en annan sak enligt honom. ” (s.226)

 

(fortsättning följer)

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s